Berättelser

Av respekt till människorna i berättelserna blir deras namn eller kön anonyma.

  • En förälder till en handikappad 32-åring fick en rullstol av Sri Lanka-Åtvidaberg. 32-åringen är liten till växten och har även tal- och skrivsvårigheter.

    "Rullstolen som ni gav till oss har förändrat hela vårt liv. I alla år har jag burit på mitt barn för att denne skulle få komma ut. Idag åker denne själv och träffar många nya kompisar. Under alla dessa år har jag lidit med barnet, men nu känns det som att barnet har fått två nya ben och är så lycklig, vilket även gör mig väldigt lycklig."
  • Ett barn är handikappad sedan födseln. När barnet var litet orkade dennes föräldrar att bära denne, men nu har barnet blivit både långt och tungt. Detta har resulterat i att barnet bara får vistas på en stol eller i sin säng, föräldrarna som har blivit äldre kan ingenting göra. Sri Lanka-Åtvidaberg gav barnet en rullstol, och nu åker denne omkring för att träffa gamla och nya vänner.
  • En 14-åring har förlorat sin ena förälder. Denne lever nu tillsammans med sin andra förälder och sina syskon. Föräldern jobbar inom fiskeindustrin och har svårt att klara familjens försörjning själv. Så 14-åringen har fått sluta skolan och hjälpa till med försörjningen istället. Sri Lanka-Åtvidaberg har gett dem pengar så att 14-åringen kan köpa skolböcker och skoluniform och fortsätta sin utbildning. I ett tackbrev skriver denne:

    "Jag är väldigt tacksam för all hjälp ni gett mig. Tack vare er hjälp har min förälder, mina syskon och jag fått hopp om framtida utbildning. Vi hoppas att kunna träffa er nån gång."
  • En äldre person är handikappad sedan 12 år tillbaka. Denne har sedan dess inte kunnat kommit ut, utan har legat i sin säng dag som natt. Personen har nu fått en rullstol och träffar gamla vänner och sina grannar nu. Personen säger att den har fått ett liv på ålderns höst.

Lulles Resa Januari 2013

I Januari 2013 åkte Carl-Anders "Lulle" Lundgren ner till Negombo, Sri Lanka. Under sin vistelse där, åkte han med elever, familjer och anställda från Hand i Hand på en klassresa. Här följer Lulles berättelse om sin resa.

06:00 Fredag 25 Januari for vi 80 personer med buss från Negombo söder ut mot Colombo, vid Kalutera gjordes första stoppet för lunch. Nämnas skall att redan 06:15 hade musiken, sången och dansen i bussen börjat och pågick i stort sett hela tiden när vi åkte buss.

Resan forsatte till första ettappmået på resan, Hambantota där vi tittadepå den nya hamnen. Sedan åkte vi vidare genom det vackra lanskapet och hamnade på kvällen i Kateragama där vi skulle sova. Rio Rest var namnet på stället där vi bodde, en typ av vandrarhem där vi hyrde stora sovsalar för att alla skulle få plats. Sängen vi fick var jättestor d.v.s vi sov alla på golvet en riktig aha upplevelse för en bortskämd människa som jag.

På fredagkvällen lagde vi mat över öppen eld, alla hjälpte till och det var mycket lärorikt att delta i men även att se hur alla, stor som liten kunde umgås, hjälpa varandra och ta vara på varandras barn. Allt påminner om ett jättekollektiv. Efter middagen blev det fest med musik, sång och dans till ganska sent på kvällen och lankeser kan med enkla medel roa både sig själva och andra.

Lördag 26 Januari blev en tidigt morgon då både frukost och lunch ska tillagas för att sedan fara mot Yala Nationalpark. Här fick vi se många vilda djur t.ex. apor, påfåglar, vildsvin, elefanter etc. Vi besöker även ett buddistiskt tempel beläget upp på ett berg med enastående utsikt. Efter detta åkte vi till en sjö för att äta lunch och även för att bada. När vårt sällskap gick i vattnet skingrades de andra badande människorna antagligen för att vi var så många men även för att vi hördes väldigt mycket.

Efter badet for vi tillbaka till "basen" i Kateragama men först fick alla som önska besöka sitt tempel, sin moské eller kyrka. Det är nämligen så att o Kateragama lever alla oberoende av religon tillsammans sida vid sida som grannar, arbetskamrater, skolkamrater o.s.v vilket är unikt på Sri Lanka. Därför vill de flesta lankeser resa till Kateragama någon gång i livet. Åter i "baslägret" Rio Rest tillagades middag, vi minglade, spelade musik, sjöng, dansade och som vanligt detog alla unga somg ammla i festligheterna som pågick sent in på kvällen.

Söndag 27 Januari Jag känner mig seg på morgonen men ingen annan i sällskapet verkar vara det då det är bita ihop pch hänga med. Frukost/brunch vid 09:00 och sedan förbereds middag till hemfärden. Städning och packning sker udner tiden likså. Runt 11:00 for vi iväg hemmåt och resan gick igenom regnskogen i utkanten av Yala Nationalpark, vidare till en sjö där vi badade och åt middag. Samma här alla deltog i aktiviteten.

Under sista delen av resan hem till Negombo avtog musik, sång, dans och erattes av snarkningar.

Kl 01:15 Måndag 28 Januari På morgonen vaknar jag av att bussen stannar och vi är tillbaka där vi startade resan.

Stort tack till alla som på något sätt deltog i detta äventyr, jag lärde mig så mycket och har fått så många fina minnen. /Lulle

Arkiv

2013

  • Dagcentret har idag 30 handikappade barn och ungdomar med i verksamheten. Personalen gör ett otroligt arbete med barnen, som gör stora framsteg.
  • Vi har skickat 4 trailer med möbler och kläder till en hjäporganisation i Estland.
  • Vi har skickat 2 container med sjukhusmaterial, handikapphjälpmedel och kläder till Sri Lanka.
  • Under året har vi ordnat en familjedag i Folkets Park och även en matafton i Församlingsgården. Båda med god tillslutning och glädje.
  • Loppisverksamheten och bidrag från organisationer, enskilda och företag har möjliggjort att vi har kunnat göra allt detta, vilket vi TACKAR för.

2012

  • I januari anlände en container med förnödenheter, sjukhusmaterial, handikapphjälpmedel och kläder till Sri Lanka.
  • Föreningen har även inköpt en minibuss (skolbuss) under året. Vilket framförallt förbättrar säkerheten för ”våra” barn vid transporten till och från Dagcentret.
  • Dagcentret har idag 30 handikappade barn och ungdomar med i verksamheten. Personalen gör ett otroligt arbete med barnen, som gör väldigt stora framsteg.
  • Vi har även skickat fyra trailer med möbler och kläder till en hjälporganisation i Estland. Detta är sådant som vi inte kan sälja, eller skicka till Sri Lanka.
  • Loppisverksamheten och bidrag från enskilda och företag har möjliggjort att vi har kunnat göra allt detta, vilket vi TACKAR för.

2011

  • Vi har under året skickat 1 container med förnödenheter, sjukvårdsmaterial, handikapphjälpmedel, kläder och material till dagcentret och sjukhuset i Negombo.
  • Vi har bidragit med ekonomi till driften och verksamheten av det dagcenter i Negombo som invigdes i augusti 2008. Det är med stor glädje och tacksamhet vi kan se tillbaka på årets verksamhet på dagcentret som idag har 26 handikappade barn och ungdomar, som erhållit en drägligare tillvaro med hjälp och undervisning av den personal som vi engagerat för verksamheten.
  • Vi kan konstatera att vår hjälpverksamhet och stöd för dessa personer har inneburit att föräldrarna till barnen har kunnat förvärvsarbeta och livnära övriga familjemedlemmar medan barnen har fått en social och tryggare tillvaro som inneburit stora framsteg både mentalt, fysiskt och inte minst kunskapsmässigt.
  • Vi har åtagit oss ett stort ansvar för dessa barn, men då vi ser nyttan och glädjen av vår verksamhet och engagemang för dessa barn, känner vi glädje och förtröstan med det arbete vi lägger ned på att ge dem ett drägligare liv.
  • I arbetet här hemma kan vi konstatera att Loppisverksamheten och vårt övriga arbete, genererar så pass goda intäkter att vi med tillförsikt kan se fram mot fortsatt stöd under flera år framåt.
  • Vi har under året haft föreläsningar för skolelever, konfirmander och andra föreningar om vår verksamhet på Sri Lanka.

2010

  • Även i år har vi skickat 2st containrar med förnödenheter, sjukhusmaterial, handikapphjälpmedel, kläder och skolmaterial till Sri Lanka.
  • Verksamheten på dagcentret har expanderat och har nu 26 barn och ungdomar. Vår personal (8 personer) gör ett fantastiskt arbete för dessa barn, vilket också läkare och personal från "vårt" sjukhus kan intyga, som sköter undersöktningar och behandlingar av "våra" barn.
  • Vår loppisverksamhet och bidrag från enskilda och företag har möjligjort den fortsatta expansionen vilket vi tacksamt bugar för.

2009

  • Under året har vi bland annat levererat 2 st containrar med handikapp-hjälpmedel, sjukvårdsmaterial, skolmaterial och kläder. Vår personal på plats i Sri Lanka har sett till att handikapphjälpmedel och kläder har kommit de mest behövande och fattiga till del. Sjukvårdsmaterial så som sjukhussängar, rullatorer och rullstolar har distribuerats till Centralsjukhuset i Negombo.
  • Eleverna i Björsätters skola skänkte pengar och leksaker till vårt dagcenter samt behövande i Negombo. Eleverna tjänade ihop pengar genom dagsverken, brödförsäljning samt tillverkade leksaker i slöjden. Vi är mycket tacksamma till deras fina insats för de lidande barnen i Sri Lanka.
  • Vår loppisverksamhet har vuxit och står för ca 80% av det ekonomiska bidraget till verksamheten i Sri Lanka.
  • Lankesisk TV har också uppmärksammat det arbete vi lägger ner för de utsatta i Sri Lanka genom flera program och inslag om vår verksamhet.

2008

  • Vi skickade ner en container i januari till Negombo. Vi delade ut sjukhusutrustning, skor och kläder till olika ställen.
  • Vi startade planeringen av att öppna ett Dagcenter för handikappade barn. Detta dagcenter invigdes den 1 augusti och 10 barn fanns där då. Det var många fler barn som stod på kö, men vi satte en begränsning på 10 för att det skulle bli ekonomiskt hållbart att lyckas.

2007

  • Vi skickade två containrar i januari som fader Terrance delade ut i Negombo och Anamaduwva. Containrarna innehöll kläder, köksgeråd, möbler, gosedjur och babypaket. Uppe i bergen lämnades kläder, leksaker och skor till de mest fattiga.
  • Vi besökte DASHA i Indien, och dess grundare Mr Isaac. Han har hand om föräldralösa barns utbildning och ser till att de får bostad och mat. Han reser runt och ser efter levnadsförhållandena och hållbar utveckling i 31 städer. Han arbetade med att bygga ett hem för flickor men hade stora problem med byggnationen och att få vatten dit.
  • Ytterligare en container i juni med sjukhusutrustning som gick till sjukhuset i Anamaduwva. Även kläder, skor och leksaker delades ut längst vägen.
  • Vi besökte vår skola som vi hjälpte till att starta efter tsunamin. Den var färdigmålad och hade renoverade möbler, soptunnor, färskvatten, toaletter. Skolan hade blivit eftertraktad och höll 250 lyckliga elever.

2006

  • Katastrofhjälp till Indien.
  • Uppbyggnad av en skola i Negombo, som fortfarande låg i ruiner efter tsunamin. Vi hjälpte skolan med:
    • Färskvattenstank
    • Toaletter
    • Renovering av trasiga bänkar
    • Nya stolar
    • Målade om skolan i ljusa färger
    • Portabla väggar
    • Kemisal med isolerade väggar
  • Vi skickade två containrar, som dessvärre fick fördröjas under 2006 på grund av kriget som pågick.

2005

  • 2005 började vi planeringen av Sri Lanka föreningen och hur vi ville bygga upp det hela. Vi fick kontakt med fader Terrence Perera som arbetade med uppbyggningsprojekt på flera barnhem och traumacenter i Negombo. Sri Lanka-föreningen har dock inga religiösa påbud i sina skolor.
  • Tidigare har vi hjälpt mycket fattiga familjer, olika skolor och hjälppersonal. Idag har vi dock startat vårt egna dagcenter för handikappade barn och lägger ner mer engagemang i det ansvarstagandet.
  • Kampen är stor, vi kämpar för ekonomi, emot förtrycket mot de handikappade och för barns rätt till utbildning.

Copyright © 2019 Ideella Föreningen Sri Lanka - Åtvidaberg. Produktion av Polder Solutions AB.